fredagen den 27:e december 2013

Att älska


Många sena nätter ligger jag vaken en extra stund, jag känner hur du andas mot min nacke, din arm om min midja, din kropp tätt intill min. Jag andas med i din takt och jag känner mig tryggare än jag någonsin känt mig. Jag känner mig tacksam, och förundrad, lycklig och nästan lite salig. För det är fantastiskt, och nästan något religiöst över det att vi älskar. Du och jag. Med dig känner jag mig hel, jag behöver aldrig dölja något, inte ha en fasad. Du ser rakt in i mig och jag är inte längre rädd. Jag vill att du ska ha tillgång till mina djupaste mörker. Det är ok. För jag älskar dig.

Jag ligger stilla, tänker på allt vi upplevt, länder och ställen vi har besökt. Jag tänker på det vi har nu och det som ligger framför oss än. Ett helt liv som jag vill dela med dig, saker jag vill göra och saker jag vill se. Tacksamheten, värmen i bröstet och det obeskrivliga lugn jag känner. För att jag har funnit dig. Vi behöver inte jäkta runt och leta, hoppas, bli besvikna, försöka igen och bli sårade. Vi har funnit det stora som de andra letar efter, vi har funnit varandra.

Det är viktigt att inte ta för givet, för det vi har är något heligt, något större än oss. Det vi är en del av är kärleken, den största kraften på vår jord.

Jag älskar dig, 
din fru Jennie 


måndagen den 28:e oktober 2013

Pin




pinterest händer det alltid något. Jag heter Jennieoleana och pinnar för det mesta.
Hej!



Jennie

måndagen den 14:e oktober 2013

North Carolina - Dag 1



Vi tog oss upp tidigt, körde bilen och oss själva till Miami, 
och hoppade på 7-flyget till Charlotte, NC.




Ca. 1,5 timme tog det oss..


sedan landade vi, hyrde en annan bil och gav oss iväg mot bergen i väst.


Vi åt en regäl amerikansk brunch på ett diner längs vägen.





Och äntligen börjar bergen tona upp sig framför oss!


Kaffe på Starbucks/Target och friska fantastiska vindar.


Vi svängde av den stora vägen och började klättra, vi hade ändrat Blue Ridge Parkway.




Vi stannade en stund för att ta en promenad, vi trodde den skulle leta oss till en overlook, 
men när det började gå nedför igen begav vi oss tillbaka till bilen och 
stannade istället vid nästa skylt.. 


Som var en riktig overlook.




Kärlek vid första ögonkastet, så kan man beskriva vad jag kände för bergen i North Carolina.


Vår väldigt blåa bil.



V stannade vid en gammal trappa..



Som tog oss till denna makalösa plats! En gammal tomt där huset var sen länge rivet men man kan ju förstå varför de ens byggde här från början. Helt otroligt vackert var det, vinden luktade skog och jord och solen värmde våra ryggar.





Jag var i extas. Som en dröm, och allt jag kunde tänka var att; 
här kan jag bo, här kan jag leva och dö. Låter kanske lite väl dramatiskt, men sån är jag, stormiga känslor liksom hör till mitt levene. 



Vi kom till ett vattenfall..


Bestämde oss för att gå ner..






Vilket var väl värt.




Desto högre vi kom, desto rödare löven. 



Efter den högsta punkten går det neråt, mycket logiskt. Som en berg-och dalbana gick det, så att locket slog för öronen och vinden ven. Väl framme på vårt Bed and breakfast bytte vi fort om, och så  var det dags för det första bokade restaurangbesöket; Sweet Onion, i Waynesvilles hjärta. 


Hungriga.


Vinsugna.


Och väldigt belåtna..


blev vi. Dags att promenera hem, och krypa till kojs. 

Så var den första dagen på vår 1-år-som-gifta-resa till ända. Och vilken början än sen!






Fru Grip



tisdagen den 17:e september 2013

Pinned




Härliga favoriter på Pinterest. Fällar, trä, ljust och mysigt. 




Jennie


fredagen den 6:e september 2013

Kära dagbok


Hej, so, I did it!

Jag köpte denna fantastiska jacka från Minimarket, som jag sparat till ett bra tag. En tidlös produkt som produceras för tredje säsongen i rad, just för att den är det, tidlös, och kommer hålla stilen långt framöver. Sånt är bra. Trender är töntigt. Bättre att köpa vackra, enkla saker som man kan ha i år, ist för att köpa skit som man byter varje säsong. Ska verkligen försöka börja leva som jag lär på den punkten. Detta är ett bra steg tycker jag. Nästa är ju att köpa snälla material också. Vilket är det viktigaste egentligen.




Annars är det la bra, förutom att katterna bajsar överallt. Toaletträna är alltså inte så lätt. Elsa har tappat en mjölktand, visste inte att katter gör det, men googled it och tydligen, mycket stolt mamma blev jag då, minnsann. Min man är på västkusten med kusin och Kalle, som kommit över från Sverige. Han är glad och då blir jag alldeles varm och glad i magen jag med.

Mycket nu. Har ju skramlat ihop till inte mindre än 3 jobb. IKEA mesta delen av tiden, men också nanny för en 2,5 månaders bebis och lärare på Svenska skolan.

Det är varmt som satan här, 35 grader och hög luftfuktighet dag ut och dag in, längtar till vintern som bara den. Och till julen, jesus som jag längtar efter julmys och adventsstjärnor. Har nog med hemlängtan att göra, som såklart finns där då och då. Älskar ju hösten hemma. Men första helgen i oktober åker jag och mannen till North Carolinas berg för att uppleva frisk luft, fantastiska utsikter och röda löv. För att fira vårt första år som gifta! OJ vad tiden går fort, inte sant? Börjar bli gammal, fyller ju 22 snart, huu-jeda-maj!

Och just det, mina kära småsyskon har ju gått och piercat sig båda två! Tillsammans, och mamma var med, kände mig så utanför och avundsjuk.. Men fina blev de i alla fall, mina stora småsyskon.




Igår fick jag reda på något fantastisk av en vän hemma, hon har träffat en stor kärlek och hon är så lycklig, blev så glad att jag fnittrade för mig själv hela dagen! Så fantastiskt underbart. Vill så gärna åka hem och klämma på både henne och hennes kärlek, fast jag aldrig träffat denne. Visst är livet vackert? Och kärlek är ju hela livets mening så är alldeles pirrig i magen för hennes skull.

Det var nog allt för detta dagboksinlägg. Kändes bra att skriva lite. Nu måste jag förbereda söndagens lektion, men också hinna gymma.. Ikväll blir det rövin med några coworkers. Imorgon kommer Markus tillbaka. Jobbar hela helgen och är ledig en dag nästa vecka. Undrar hur det blir så.. Jag som brukar kalla mig lat. Anyway. Pussokram.


(En sak till, enda stället jag egentligen är aktiv på här ute i spacet är Pinterest, där jag pinnar inredning som en galen. Här är min sida, hej.)

Jennie


onsdagen den 14:e augusti 2013

dikta.txt


står här äntligen med min nästa intill
tiden från vår dag har som stått still
vi tittade varandra i ögonen och log
klockan stannade och våra hjärtan slog

nu jag sluter mina ögon för att begrunda
med dig vid min sida känns allt annorlunda
jag ser världen med ett till perspektiv
det är inte bara jag utan också ditt liv

här går vi vidare mot våra egna äventyr
full fart och ingen vet vem som styr
kärlek som driver tåg så man kan komma bort
du ska veta att den hand du håller är av en sådan sort

som håller hårt och håller dig intill
när tiden går fort och när den står still.


-från Markus, sensommar/höst 2012


måndagen den 12:e augusti 2013

Sovrummet.. Och idag.




Sitter och fnular på sovrummet, jag ändrar ju mig för jämnan.. Och nu står jag mellan att hänga gardiner bakom sängen eller en sådan här lösning; två svartvita foton med borstad guldram. Vet inte.. Vill ju få in lite textilier.. Men detta hade kanske också vart kul.. Svårt. I alla fall, saknar mannen som tusan, inte van vid att han är borta nu ju, han har ju vart hemma i två månader nästan! Nu är jag dock påväg till en jobbarkompis på lite poker och vin. Blir nog bra. Har börjat längta efter jul också, strååålande jul. Ha det fint.






Jennie